That's hot.

Meekmeek.

Äntligen lördag. Och arla morgonstund liksom. Klockan är 10 och jag har hunnit tvätta och städa. Och det ska pysslas ännu mer i lägenheten. Därefter står plugg på schemat. För ikväll gäller det. Med gott samvete. Fiesta a mi casa God damn it med de roliga. Och RC kallade oss för the dreamteam. Jag kan bara hålla med. Vodka redbull, någon? Ja tack.

Skratt ända in i benmärgen.

Igår var jag och C på förhandsvisning av Supersugen. Sämsta översättningen någonsin! Och det kan mycket väl hända att det är den roligaste filmen jag någonsin har sett. Skämten, karaktärerna, miljön - jag trodde att jag skulle kvävas av skratt. Jag har nog aldrig varit med om att en biosalong skrattar så mycket heller. Samtidigt som det var en typisk high-schoolfilm med typiska teman som sex, nördiga killar som vill ha sex, alkohol och pinsamheter, så var det en helt ny synvinkel. Ett helt annat sätt att leverera skämt. Och ett kanske inte så jättetypiskt slut. En sak är säker, jag kommer se den filmen mångra gånger till. Kanske något att skaffa till festen på lördag?

In your face jerkoff; sagan om H och "bokhandeln".

Detta inlägg handlar om en studentbokhandel som de flesta juriststudenter i Göteborg handlar på. Jag tänker inte nämna några namn, men det finns en och annan där ute som vet vilken jag syftar på.

Man betalar 100 kr för att få all kurslitteratur reserverad. Det innebär att böckerna skall finnas undanlagda där, när helst man kommer. Så är många gånger inte fallet. För två veckor sedan skulle jag ha en reserverad bok, men den var slutsåld. Slutsåld! Just det som man vill undvika när man reserverar böcker! Hon förklarar att det måste ha blivit något misstag. Men eftersom jag vet att detta har hänt förut ber jag om att få kolla på alla böcker hon har lagt undan, så att jag får se att åtminstone alla andra finns där. Vi räknar dem, och allt verkar vara i sin ordning.

Än en gång idag var det dags för att köpa en bok som vi skall ha läst i till imorgon. Jag går till den jävla bokhandeln och jag får än en gång höra att den är slutsåld. Helt otroligt! Jag frågar hur det kan vara möjligt och han kommer med en massa dåliga ursäkter. Men den är beställd, säger han. Och jag vet vad beställd betyder på den bokhandeln. Det betyder att man får vänta minst en vecka. Ligga efter som fan, med andra ord. Besviken som jag är kommer jag på att jag inte behöver ta sån skit. Det finns ju andra bokhandlar. Så jag ber honom stryka den boken från listan, eftersom jag faktiskt har betalat för att få ha den tillgänglig. Kom nu ihåg att den fanns med när jag kontrollerade böckerna innan. Det betyder att de jävlarna har sålt från m i n hög. Han blir väldigt otrevlig och säger att det inte är hans problem och blabla. Men han stryker den till slut. Han struntar i om jag köper den någon annanstans låter han mig veta. Han låter mig också veta att den kostar 200 kr hos dem. "Kom ihåg det, 200 kr." Jag vandrar iväg till den andra bokhandeln. Och som en gåva från ovan finns det ett enda exemplar kvar av boken som jag behöver. Och den är bara 28 kr dyrare. Förstå glädjen. Nu kommer det vara extra sweet att läsa i den, och egentligen har jag bara lust att gå dit och trycka upp den i ansiktet på honom. Damn right.

Pop the bubbly. Life is lovely.

Nu är jag så där upptagen igen. Så där upptagen så att jag är överallt. Och jag har fortfarande inte andats ut. Men det hör lite till min natur också. Och sömnbristen är tillbaka. Även om den aldrig riktigt var borta. Kort sammanfattat var Gävle-helgen underbar. Lördagen speciellt var en sån där kväll som man aldrig vill ska ta slut. Och den här veckan har verkligen varit rolig. Förutom allt plugg kom jag med i Gaius projektgrupp för 2008. Därmed ska jag och jur.stud C tillsammans vara sponsoransvariga. Så kul. Legal English började igår. Och idag var jag, i egenskap av studentambassadör för GU, på Arbetsforum och pratade om högre studier.Det var första gången jag gjorde det ensam, dvs utan andra studenter, så lite nervöst var det. Men det är en härlig känsla. Om man bara når ut till en så är det lyckat. Resten av veckan är fullbokad med ännu mera plugg så klart, jobb för HC, umgänge med de underbaraste systrarna och fest a mi casa i helgen. Ska man vara något kan man lika gärna vara positiv.

Meekmeek ya'll.

Min resväska får aldrig vila.

She wants it.

Mmhmmm. Yes I do.

Sieh mir noch einmail in die Augen baby, bevor du gehst.

Melankolin var tvungen att komma. Förr eller senare. I knew it. Men jag lät den ta plats idag. För det är alldels för många minnen. Och det är saknaden. Och jag hör inte längre vad folk säger. För det går in genom ett öra och ut genom det andra. Jag har redan haft en tenta, but hey, det är sånt som händer. I alla fall för oss jurister, redan 1 ½ vecka efter kursstart. Och jag försöker bearbeta allting, låter minna köra över mig ibland. Och däremellan är det härligt att plugga och jag har de bästaste vännerna med den härligaste humorn. Och i helgen blir det Gävle och en hel del festande. Med de bästa. Men ikväll låter jag mig själv bli påkörd igen. Och imorgon är det en ny underbar dag. Ikväll är jag dock inte i Sverige.

Love is more than just a kiss.

Ikväll spelas det en lite speciell fotbollsmatch på Heden. En vänmatch. Imamer vs Präster. Och den idéen är bara så cool. Right on. Vänner över religionsgränserna. Jag är bara så för. "Hur viktigt är det att vinna?", frågade reportern. "Sverige och fred ska vinna", svarade han.

Sommaren i melodier.

Göteborg:
Kelly Rowland ft Eve - Like this

Gävle:
Timbuktu - Kejsaren är naken

Stockholm:
Caracola - Mango nights

Bosnien:
Zeljko Joksimovic - Amajlija

Kroatien:
Zucchero - Baila Morena

Schweiz:
Xavier Naidoo - Ich kenne nichts

Nice:
Timbaland ft Keri Hilson -Way I Are

Monaco:
Yves Larock - Rise up

Cannes:
Sara Love ft Milano - Glamour bitch

It's Britney, bitch.

Yes it is. And it is sad.

Kids, don't try this at home.

Brysselkål är så ofattbart, sjukt, nästan omöjligt, äckligt.

Den bästa sommaren någonsin.

Cause, I've had the time of my life. No I never felt this way before. Yes, I swear.

Jag vet inte vart jag ska börja. Eller vart jag ska sluta. Och jag vet att om jag börjar så kommer jag inte kunna sluta. Så det kanske inte är någon idé att börja alls. Men nu är jag tillbaka. Och jag har varit överallt. Eller nästan överallt. Faktiskt. Vi bilade genom hela Europa, nästan, med destinationerna Bosnien, Kroatien och Schweiz. Jag var borta i mer än en månad, för att sedan vara hemma i Gbg i två dagar och därefter flyga till Nice, ta oss med tåg till Monaco och därefter Cannes. Och alla de finaste orden tillsammans kan inte beskriva den här sommaren. För allt och mer därtill har hänt. Jag har solat, badat, festat, shoppat, druckit kaffe som jag andas luft, blivit kär hundra gånger om, promenerat tills mina ben inte har haft någon kraft kvar, sett så otroligt mycket vackert, spelat på Casino de Monte Carlo och än en gång blivit förälskad, åkt gungorna på tivolit 5 ggr på raken och skrattat som ett barn, vandrat i bergen, träffat de underbaraste människorna, brutit mot mina egna regler, skapat nya, hoppat upp och ner av glädje, dränkt mig själv i lyx, åkt bil som aldrig förr, lyssnat på 10 olika länders radiostationer och kommit fram till att Tyskland är bäst på radiomusik och ja, I could go on forever. Och jag har över 1000 bilder som kan visa det. Och från 38gradig värme är jag nu tillbaka i kalla kalla Sverige. Höst och skola och you name it. Men nu är jag tillbaka, med allt vad det innebär.

Vägarna säger att det är dags.

Och tiden försvann. Snabbare än snabbast. Och jag har hållit igång som en liten råtta i ett ekorrhjul. Men man får härda. Livet är kort, och trötthet kan bekämpas med kaffe. För jag har jobbat på som fan och kaffet är nyckeln till långa dagar. Och i torsdags var det 5års jubileum på Lounge(s) och jag och mitt glada gäng var där och drack härligt rosé. Vi hade även inbjudningar till det nya mystiska barhänget Orgia. Uppståndelsen kring stället var verkligen överdrivet eftersom det är minimalt. Men det var bara så snyggt där, med glittriga väggar och tribemönster, minitv på toan, den röda plyschsoffan i mysrummet, juvelerna som hängde från taket och världens godaste drink. Natten blev senare än planerat, och dagen efter var det dags för jobb igen. Någon använde ordet partyprissa och jag hällde i mig kaffe som en galning när ingen såg. Och vi har haft kärt besök i helgen och igår lyckades jag till och med plugga. Planerna för nästa helg är redan gjorda, för äntligen får jag träffa mina underbara. Och vi ska sjunga med till Timbuktu. Idag bär mig vägarna till Gävle där jag ska spendera de kommande tre veckorna. Och därefter är det dags för utlandet, i en hel månad. Jag packar strandkläderna och partylinnena redan nu, och det pirrar. Det kommer bli så bra. Även om jag lätt får Gbgabstinens. Och I will be back. Men nu är det juli, med allt vad det innebär.

Det är planeternas fel.

Intuitionen stämmer alltid. Är det någonting som känns på ett visst sätt, så är det förmodligen så också. Det visar sig alltid i slutändan. Ignorera signalerna, rusa förbi dem, men förr eller senare kommer du ändå skaka hand och bli vän med dem. Jag är inte synsk, men vissa saker kan man helt enkelt veta i förväg. Det går inte att förklara, men det är en känsla, en tanke. Kanske är det logiska resonemang förda i det undermedvetna, kanske är det upplevda erfarenhetssatser som är registrerade i minnet. Något är det. Och det bästa skulle vara om man lyssnade till intuitionen från första början, snappade upp den första signalen. Eller ja, det bästa för självbevarelsedriften i alla fall. Men vissa tåg ska man helt enkelt hoppa på, även om bommarna har fällts ner, för det är resan som är värt det. Och ja, det är en konst det där.

Och ibland möts filosofen och krigaren i mig. Den ena filosoferar om allt den kommer över, medan den andra är impulsiv och vill agera och reagera på minsta lilla grej. But hey, jag är ju faktiskt tvilling. Jag skyller på Merkurius.

Oh, shut up.

Ibland behövs det inga ord.

Jag hörde musiken och försvann till landet ingenstans. Eller rättare sagt landet mina. Och jag blev nästan döv på vägen.

Och melodierna gnistrade som stjärnor medan tankarna åkte runt i sina rymdskepp färdandens snabbare än ljudet.

Och jag tänkte på alla lekar man leker här i livet. Alla roller man innehar under resans gång. Och alla matcher man spelar med i, vare sig man vill eller inte. För vissa matcher är med automatiskt med i. Och när man får bollen passad till sig är det bäst att reagera. För annars kan det hända att man blir förpassad till avbytarbänken. Och vem vill sitta där helt passiv och se på när andra spelar den matchen man själv skulle ha varit delaktig i? För man vet aldrig när man hade kunnat ge sitt livs mål. Och alla rollspel vi är med i. Och de säger att ärlighet varar längst. Men alla vi spelar med. Oavsett vem som kastade tärningen först. För vissa regler ska man bara följa. Men sedan inser man, när man har sprungit det där maratonloppet och hunnit i mål, att den man tävlade mot var en själv, och ärlighet varar längst ja. Men ibland är det lättare att blunda bara. Fram tills att man faller, för man har vandrat på linan och trott att man har haft ett säkerhetnät under. Och vilken kick det gav. Men va fan, livet är bra härligt ibland. Och jag är flummigare än flummigast. So what the fuck. Smile like you mean it, som han sjunger i den fina låten.

It's the wrongs that make the words come to life.

Människor önskar. Jag önskar. Men ibland önskar man sig något okonventionellt. Något som till exempel att det skall regna för att det passar ens planer bättre, när sol är det som man vanligtvis brukar längta efter. Ibland kommer man på sig själv med en sådan "tvärtomönskan". Och jag kommer ihåg en som jag hade inte så längesedan. En tanke som jag önskade lite ironiskt, så där i farten. Och jag tänkte att jag säkert skulle få äta upp det, bara för att jag ens tänkt tanken. Och jag fick äta upp det. Och det med råga. Jag fick äta upp det så att jag nästan satte i halsen. Men nu har jag spytt lite på önskningen, rensat magsäcken så där. Så nu är kroppens salter återställda igen. Metaforiskt talat så klart. Nu vill jag ha sol igen, så att säga.

Det rycker i kroppen på mig, och jag får visioner.

Now I hear the music, close my eyes, I am rhythm, in a flash it takes hold, of my heart.

Jag älskar dans. Jag har alltid älskat att dansa och jag kommer alltid att älska det. Och att stå på scen är nog den största adrenalinkicken någonsin. Ja, det är nog värre än den läskigaste karusellen. Det är inte sällan som jag sitter på vagnen, lyssnar på min mp3 och tänker ut koreografier i huvudet. Och det är ungefär då jag får se till att kontrollera mig själv, för det kan hända att det börjar rycka i mig utan att jag märker det. Och de låtar jag publicerar här på bloggen innan en tenta är oftast låtar som jag brukar tokdansa till under de perioderna, för att göra mig av med stressen och överskottsenergin. Med det sagt är det inte svårt att förstå att jag fascineras av dansfilmer. Vilken dansfilm som helst. För det är aldrig handlingen som är det intressanta för mig; det är alltid samma historier. Det är dansscenerna. Från de äldsta till de nyaste filmerna. Flashdance, Footloose, Save the last dance, You got served - you name it. Och nu är det dansfilmernas konung på TV - Flashdance. Och den där låten, åh. Jag njuter med ryckningar i kroppen.

Kuriosa: Han som har den manliga huvudrollen i filmen, Nick Hurley, heter Michael Nouri. Det är han som spelar Dr Roberts i The O.C., Summers pappa. Damn, vad längesen det var Flashdance kom ut! (1983 för er som inte vet).

They say the devil's water, it ain't so sweet, you don't have to drink right now, but you can dip your feet, every once in a little while.

Saving me from my old ways.

Hon sa att det enda jag behöver tänka på i framtiden är att inte röka. Men det enda för henne är allt för mig.

Och jag försöker. Jag vill sluta. Den här gången vill jag sluta. Det finns inga om eller men. För visst fan är det skönt att stressa av med cigaretter. Och att röka när man dricker är bara så underbart i sommarnätterna. Men när hälsan står på spel så bleknar allt det. Och varje cigarett är en skuldkänsla nu, varje paket är onödigt slösade pengar och varje rökt cigarett är ett slag mot mig själv. Och i abstinenspaniken tänkte jag vad skönt det skulle vara att få vara fri och röka utan skuldkänslor. Men jag tog mig själv på bar gärning. Att vara fri och röka går inte ihop. För det är precis vad man inte är när man röker. Man är beroende, och om man verkligen vore fri skulle man välja att inte röka. För vem utsätter sig själv för den risken frivilligt? Nej, låt oss hoppas att jag klarar mig. Nu är det dags.

Ja må jag leva!

Idag är jag bortskämd. Och jag älskar det. Min alldeles egna dag. Och jag blir så varm och gosig inombords av all uppmärksamhet som jag får av familj och vänner. Och mina världens bästa systrar överraskade mig imorse. Helt plötsligt ringde det på dörren och där stod de underbara med tårta och ett glatt humör. Så jag har redan fått mina presenter och fått i mig massa socker. Mamma och pappa hade självklart beställt tårtan. Mil schmil säger jag bara. Det är helt enkelt en perfekt solig dag. Och ikväll har jag grillfiesta. Yippieyei.

Men hej söt, vill du komma in?

Jag låg i soffan när jag hörde att någon tryckte mot det öppna fönstret. Jag såg en skugga och mitt hjärta stannade till. Men när jag i all panik tittade lite närmare såg jag vad det var. Och jag ville bara smälta. Sötsötsöt, så söt. Det var en katt, en otroligt vacker katt. Och den jamade och krafsade mot fönstret. Jag ville så gärna släppa in henne. Och alla som har sett mig i närheten av katter vet hur pipig jag blir. Du bor inte här, söt. Hon satt där ett tag innan hon jamade vidare. Jag hoppas att hon hittade hem. Och damn vad jag vill ha en egen katt.

...ett brev kom lastat.

Från darling C. Och vilken glad överraskning. Hon är nog den mest kreativa personen som jag känner. Och jag blir rörd av hennes omtanke. Och känner saknad. Bland de små söta sakerna som hon skickat fanns även Gävles Nöjesmix, som hon för övrigt är kulturskribent på. Och känslan av Gävle, som har varit mer avlägsen än Pluto på senaste, kom tillbaka. Och när jag låg i gräsmattan och läste tidningen kunde jag nästan se mig själv vandra ner för torget, jag mindes vår student och det kalla men ack så roliga vattenkriget, minnen som inte har besökt mitt huvud på år. Och jag lyssnade på Paolo Nutinis New Shoes som av någon anledning påminner mig otroligt mycket om mina sena och varma sommarpartynätter i Gävle. Och någon sa att livet är ett minne. Och vissa dagar är det bara så rätt.

Darling, brevet hänger på kylskåpet.

När man möter sin egen dödlighet.

Det är sådant som man inte tror ska hända en själv. Men det kändes inte normalt. Jag kollade upp symtomen och insåg att det var exakt alla symtom som jag har. Jag fick en aktuttid bara för att få det konstaterat att det är så. Jag har lunginflammation. Och jag har fortfarande lite svårt att tro det. Jag har varit oförsiktigare förr i mitt liv. Men jag antar att det är en blandning av allt, speciellt stressen och pressen som jag har utsatt mig för på senaste. Och man är så omedveten om hur man påverkar sig själv egentligen. Jag kan inte direkt påstå att jag går runt och tänker på mina inre organ om dagarna, och hur de mår. De känns oåtkomliga, och sådana plötliga sjukdomar känns avlägsna. Men man är så mycket känsligare än vad man tror. Och sådant gör mig rädd. Och aningens paranoid. Det som kretsar i mitt huvud just nu är att jag måste sluta röka. Kanske är detta det perfekta tillfället. För jag vet ju, jag vet, att det inte är bra. Och jag avskyr tanken av att jag är beroende av något. Speciellt något så farligt. Men ack så illusoriskt vänligt.

Och alla mina nära och kära tjatar nu på mig att jag ska ta det lugnt. Ta det lugnt. Sådant kan man göra i några timmar, eller en dag på stranden. Men att vara sjuk i flera dagar och inomhus, när sommaren äntligen har kommit igång, det är inte att ta det lugnt. Känslan av orättvisa gör sig väldigt stark just nu. Förra året var det vattenkoppor och vädret var strålande och på min gräsmatta solades och grillades det. Idag är det varmare än någonsin och jag ligger inomhus med lunginflammation. Where is the love? På lördag, då jävlar ska jag också ha kul.

Es wird nichts so heiß gegessen, wie es gekocht wird.

Andnöd. Sömnbrist. Nysningar. Hosta. Ont. Aj. Inställda möten. Det var längesen jag var så här sjuk. Och det är inte rätt läge eller tid att bli det nu heller. Det är min månad, min vecka, min födelsedag snart. Och jag har en mängd grejer att ta hand om innan helgen. Att vara sjuk får inte plats i schemat. Men jag vet vad det är. Jag får igen för i helgen. För personalfesten som för övrigt var grymt lyckad. Det var jättemånga som dök upp, värme och sol i Slottsskogen, grill och chill och dricka och umgänge och sedan fest. Men den större delen av kvällen spenderade jag ute med en dricka och cigarett i handen, och nu får jag igen. Och jag vet inte hur mycket mer té jag orkar dricka.

Skräckattack.

Jag vet inte hur många gånger jag har haft mardrömmar om det. Men imorse var det på riktigt. Innan jag ens var riktigt vaken, såg jag den svarta grejen skynda upp för väggen precis bredvid min säng. Need list to say att paniken slog mig som en gigantisk stekpanna i huvudet. Och vad gör jag? Jo, jag ringer ju självklart M&P som får lugna ner mig och leda mig genom stegen. 1. Lugn, andas in och ut. Få ut paniken. 2. Ta fram dammsugaren. 3. Den kommer inte hoppa på dig, sätt på dammsugaren och rikta. 4. Täpp igen dammsugaren med en massa papper. Avslutande kommentar: H, nu är det dags för en kognitiv beteendeterapeut.

Turn the map, and choose the sign

Wash your face away with dirt
It don't feel good until it hurts
So take this world and shake it
Come squeeze and suck the day
Come carpe diem baby

- Metallica

...och jag grävde ner mig.

Det enda jag egentligen behövde var några nätter med ordentlig sömn. That's it. För så fort ledigheten kickade in tog jag på mig annat. Och nu har jag fullt upp med möten hit och dit och nya projekt. Och jag älskar verkligen HandelsConsulting. Förutom alla trevliga människor som jobbar där och den härliga stämningen får man lära sig mycket nytt. På lördag är det dessutom personalfest och det kan bara bli bra. Sist vi hade det var det vinprovning, och jag behöver inte beskriva hur lyckat det var. Jag nöjer mig med att säga att jag numera är ett fan av rosévin.

Och oh lord, äntligen en solig dag.

Abrakabloggra!

Ja, nu har det dröjt ett bra tag. Och bloggkänslan har varit avlägsen. Och när den är det så går det bara inte att skriva. Nicht für mich. Men jag lever. Tydligen så gör jag det, jag andas fortfarande. Och se här, ord lyckades jag få ner nu också. Och orsaken till min bloggunderlåtelse är hektiska tider. Vi hade rättegångsspel och vi vann. Good lord, vad bra det kändes. Vi kickade ass. Och idag fick jag vara ordförande på rättegångsspel 2, och yes pirrigt som fan var det. Speciellt med tanke på att jag var totalt oförberedd. Detta på grund av att ordförandegrupperna lottas fram varje gång. Och nu kan man nästan säga att vi har sommarlov, bortsett från den obligatoriska närvaron på de kommande 2 rättegångsspelen och en rättegångsredovisning. Men det är piece of cake. Och jag har insett att jag inte vill ha sommarlov. Jag är inte bra på att vara ledig. Rastlösheten pirrar i fingrar, tår, ben, mage och tanke. Och allt bara rullar på för snabbt. Och egentligen är jag för trött för att skriva. Ja, det är jag nog. Drömmarnas land, here I come.

Den snabba men behärskade tanken.

Så står det i mitt horoskop. Jajamensann!

Och idag var det alltså dagen D. Dagen för processrättstentan. Och nu är den gjord. Det är svårt att greppa det, men it's all over. Och jag kan inte säga annat än att det var en bra tenta. Han hade kunnat göra den fan så mycket svårare. Så från och med nu är det que sera, sera. Det var sista tentan för den här terminen, och jag är fri. Jag försöker smaka på ordet, f r i. Men jag kan inte sätta ord på smaken. Kanske för att det var så längesen att jag glömde bort hur det smakar. Men nu gott, folk. Nu jävlar. Kylen är laddad med alokohol, imorgon ska det firas. Och ikväll är möjligheterna oändliga.

Leila K ---> Electric

Hah.

48 timmar innan processrättstentan.

Ey yo, jag brinner för det här permanent, aldrig för stunden, naturligt bunden, med kärlek som cement.

[yoyoyoyo!]

...men tji fick de.

För idag är de bakis allihopa, medan jag är uppe och hoppar kl. 8 och är pigg och kry. Och processrättsböckerna ligger på bordet och flörtar med mig. Lucky me. Lr nåt.

...och studentjävlarna festar som aldrig förr.

Och jag önskar att jag var en av dem. Här hemma har jag istället party for 2. Bara jag och Ekelöf. Åh, så underbart.